Måndag igen...

Jag tycker inte veckorna är mer än måndagar, måndagar och åter måndagar. Livet går i en hiskelig fart och jag undrar vart tiden tar vägen.

Söndagen bjöd på dans för Skrutteli medan jag tränade en stund. Fast ska jag vara ärlig så sprang jag mest och kollade in genom fönstret där barnen dansade. Så söta och så stolt är jag över min blyga tjej som utan någon som helst tvekan ger sig ut på dansgolvet helt själv. Hon är så blyg men samtidigt så modig som vågar utmanar sig själv. Det får mitt oroliga mamma-hjärta att vekna, för det kanske inte gör så mycket att hon aldrig säger ett knäpp till någon annan vuxen, såsom kompisarnas föräldrar, det blir nog en stor tjej av henne ändå.

På eftermiddagen åkte hon och jag iväg och handlade lite smått innan det var lekdags med dagiskompisen och kvällen avslutades med Thai-mat.

Idag måndag, efter en helg med strålande sol så var det åter grått och regnigt.  En riktig höstdag och mörkt är det på morgoen också. Tur att kompisarna på jobbet lyser upp tillvaron lite... Jag tog nya bilen till jobbet idag. Nervöst värre, var helt övertygad om att någon skulle köra på mig, eller ännu värre; att jag skulle skrapa till och förstöra Sambons ögonsten. Men det gick bra och jag vänjer mig nog snart... inte svårt med en alldeles ny bil som luktar nytt och rent.