Snafsman är så rolig just nu, han är i den absolut bästa åldern om ni frågar mig. Och som han börjat prata. Där fick jag för att jag tyckte att det tog sån tid, nu håller han aldrig tyst. Han är en sån fantastisk liten person, jag kan inte förstå att han är min, min älskade underbare. Nästan alltid glad, har inte lärt sig gå, utan springer vart han än ska: "pinga" säger han och vill ur vagnen. Kan springa långa sträckor på sina små ben. Vill och kan allt själv och blir väldigt arg när jag vill hjälpa honom: "mamma bot" säger han och vinka bort mig om jag ska hjälpa till. Helst ska jag sitta på min plats och inte titta på honom, allt för att han ska få ta så mycket ketchup eller barbecuesås som han bara kan. Min underbare älskade som blir sur och butter om han blir tillsagd, böjer då ner blicken och vänder sig demonstrativt bort. Går gärna iväg också om han får. Han älskar sin "möl" och sin "minmin", gärna båda två samtidigt. Och så bilarna förstås, älskar sina bilar. Kan leka själv länge, köra på sin bilmatta eller bara samla bilarna och parkera dem fint på rad. Allt med hjul är toppen och gärna "toora" ska de vara. De ska låta och högt också. Själv brister han ut i riktiga tinnitus-skrik som skär genom märg och ben. Favoritordet är bajs. Han är väl medveten om ordet betydelse och vet att han är lite busig. Säg hejdå till vem det nu kan vara säger vi: "Hejdå bajkov" svarar han glatt och flinar. Det bästa är när storasyster skrattar åt honom. Då finns det inget stopp på honom.
Mitt älskade barn, helt fantastiskt är det och jag blir så lycklig varje dag när jag får höra hans babbel och hans skratt. En glad prick helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar